Förra semestern fick jag lära mig att flugfiska! Min man och jag åkte till ett naturreservat där dom hade planterat in en massa ädelfisk och jag skulle då försöka lära mig hur man flugfiskar. Det måste ha sett oerhört dråpligt ut när jag stod där bland alla olika fiskespön med långa oregerliga linor. Ibland slingrade dom sig runt mina ben så jag fick ta ett skutt ut i lingonriset och ibland fastnade dom i riset bakom mig när jag skulle försöka kasta ut linan. Min man fick sig några underbara skratt i alla fall och jag fick några raseriutbrott på mina fiskespön och linorna.
Gubbens fiskespön
Efter ett par timmar av misslyckade kast så gjorde jag något som min man inte tyckte var lika kul som allt annat jag inte lyckades med. Jag skulle ta i riktigt ordentligt för att slippa få linan att krulla sig runt lingonriset men tog nog i kanske aningen för hårt. Det som hände var att jag kastade i hela fiskespöet! Nu var dessvärre den där lilla pölen vi fiskade i relativt djup på direkten, det var liksom mer som ett litet skogstjärn med mjuka mosskanter runt om tjärnen. Min man fick panik och var på väg att kasta sig ut i tjärnen då han var rädd att fiskespöet skulle sjunka till botten.
Rädda fiskespöet!
Jag fick en lysande idé som hindrade gubben från att hoppa i det äckliga skogstjärnet och vi band fast en lite grövre pinne i en av de tjockare linorna från fiskespöna. Sedan kastade vi ut den mot fiskespöt, som fortfarande flöt runt där ute i vattnet. Mening var att pinnen liksom skulle ”haka i” fiskespöet så vi kunde håva in det, men det var lättare sagt än gjort. Efter 20 minuter av misslyckande tog min man av sig kläderna och hoppade i vattnet för att hämta sitt fiskespö. Fisket tog slut där och då och sedan har jag sluppit att följa med och flugfiska. Tänk vilken otur.